RETREAT PÅ BRATTLANDSGÅRDEN
Igår kom vi hem från att vara på en 2 dagars retreat. Vi åkte söndagen den 15 maj till Brattlandsgården där vi skulle tillbringa tystnad med varandra till tisdagskväll. Jag skall erkänna redan nu att jag inte är så jätte pepp över retreater.. Vi har haft 2 stycken innan under detta läsår och dem har varit knappt en dag långa och jag har nästan gått under (överdriver lite nu). Detta med att vara tyst är inte så svårt egentligen, jag kan men vill oftas inte ;) Nej skämt osidå, det är mer alla tankar man skall samla och sedan samtalet med Gud som jag har försökt hålla mig undan för. Kommer till det senare,
Vi kom ditt på söndagen och inställde oss på våra rum och gjorde oss så redo man kunde göra sig för att gå in i tystnaden, denna retreats tema var Längtan, redan där började man tänka på vad man skall längta till.
Vi firade nattvard och gick sedan in i tystnaden. Redan på natten var det kört för mig. Jag låg i min säng och vred och vände på mig och fann ingen ro till att sova, jag hade redan börjat att tänka på vad jag skall göra med mitt liv, se om mina planer hade någon längtan i sig eller om det bara var mina egna tankar eller om Gud faktiskt var med i dem. Man kan ju personligen tycka att detta borde vara så tråkigt så man somnar över det, men nä så var det inte.. Hade iallfall lyckas somna för jag vaknade när mitt larm gick på telefonen, vi bör inte använda den under tystnaden man jag är inte så lätt väckt och tänkte att den lilla klockan som skulle väcka oss inte skulle räcka till och missa frukost är inget bra. Men det kändes skönt ändå att få vara lite "pigg" när man gick ner till frukosten. Under dessa dagar som man har tystnad så finns tillfällen under dagen som man skall samlas för att läsa tideböner, man delar upp sig i 2 "lag" och så läser man varanan och så. Det är väl där jag tycker att det är som mest jobbigast. Detta är mina ord nu och jag ber om ursäckt om jag kliver någon på tårna nu: men det är under tidebönen jag blir lite orolig om detta är sunt. Det blir i mina ögon lite sekt liknade med att läsa efter papper, att följa Gud skall vara ett fritt samtal med egna ord och tankar. Att läsa något som någon annan har skrivit för att det är "bättre" det förstår jag inte. Men om jag verkligen försöker se från andra ögon och inte dömmer för fort så kanske jag ser en liten fördel med färdigskrivna menningar. När man kommer till tidebön så kanske man är mitt inne i sina tankar eller så tänker man inte alls för att man har stängt av och då är det nog smiddigt att ha något nerskrivet för att med hjälp av det komma närmre Gud till att kunna tänka igen och få igång hjärnan. Som jag har skrivit tidigare så är jag inte så jätte pepp på retreater för personligen så vill jag samtala med Gud på andra sätt än i total tystnad. Men det är jag och inte DU, känner du att du vill testa detta så gör det. Det är en bra erfarenhet.
Måndagen rullar sakta framåt och jag är ute och gåt i solen och kollar på Åreskutan som jag ser och kollar på naturen runt omkring och lyssnar på alla fåglar, det är under ensamheten och tystanden man har tid att se vad Gud har skapat och jag ger mig den tiden, för jag vet att det inte stör någon att jag går väldigt långsamt och bara kollar och njuter. Dagen rullar på i extrem långsam takt enligt mig, pratade med mina kamrater vid köksbordet nu när vi kom hem och dem tyckte att tiden gick fort, det kunde tänka sig mer fritid och längre tystnad, som sagt väldigt delade åsikter om detta med tystnad. Jag fann en bok som jag började läsa ur, den handalde om mord och fotomodeller så det var en bra kriminalroman, inte så smart kan jag erkänna att läsa under tystnad, man börjar tänka på hur man själv skulle reagera om man möte sin mördare och hur man skulle försöka få ner pulsen man gömnde sig från allt hemskt. Det var så illa att jag kom på mig under en samling att jag satt och istället för att lyssna, tänkte på hur jag skulle agera om der kom in någon med någon form av vapen i rummet, som sagt man tänker på lite onödiga saker om man inte går in hel hjärtat i detta med tystand och meditation över bibeltexter istället för att läsa deckar och kriminalromarner.. När kvällen äntligen kom så tänkte jag att nu borde jag kunna sova utan problem, jag menar en lång dag utan sömn och natten innan var det heller ingen sömn men, ha ha haha.. Nej det var inte bättre denna gång heller, men denna natt tänkte jag inte alls. Jag låg och bara stirrade framför mig, skrev lite i mid dagbok och vred och vände på mig. Tisdagen hade jag ett tidigare larm på för jag tänkte duscha så jag såg fräsch ut för dagen som kom, så somna sent och gå upp vid 7, japp det e utvilande. Ner till frukost med längtan till att denna dag skulle gå fortare. Det är dag 2 jag börja tycka det e jobbigt att ingen säger något, alla kolalr på varandra och ler lite lätt och sedan efter frukost försvinner alla till sitt egna, en del skriver, andra läser och en del av klassen ger sig ut på promenad, jag går upp på mitt rum och sätter mig och läser en bok till. Sen går jag ner till tidebön igen och bara sitter och lyssnar när de andra läser och jag vet inte vad jag tänkte på det bara flött på, vi fick ytterkligare ett papper som vi kunde läsa för en form av medtiation. Eller bara en form av tankeställare, denna hade vår kursledres far skrivit till en vacker tavla som han hade målat. Det var faktiskt posetivt för tavlan stod i ett fönster så man kunde gå fram och kolla på den och försöka förstå av fadern hade skrivit och ur han hade tänkte med sina färger och sådnat.
Detta med att meditera ver en text att för att få någon form av djup av den tycket jag också är svårt, jag finner inte någon ro till det och jag känner mig inte bekväm med det sättet heller. Jag vill använda mina ord och mina tankar. Det funkar än så länge så jag kör nog på med det ett tag till. Jag har under dessa dagar av tystnad kommit fram till att jag inte är gjord för retreat just nu i livet. Jag finner ingen ro innan tystande och ingen under och kanske är det den som har gjort att jag inte har sovit någonting inatt heller. Men vem vet, denna tystanad kanske har satt igång något i mig som inte riktigt hat kommit upp i hjärnan än, någort som jag behöver tänka igenom. Jag är kanske inte redo för att ta den tanken nu men förberder mig på att den kommer, Så att var a på retreat är något jag mest fasar för just nu men vem vet, när jag har blivit gamlare och kanske klok så kommer jag kanske finna någon form av nytta från dessa upplevelser av tystnad. Det blir att vänta att se.
Samtalet med Gud som jag skrev om i början? Jo jag menar bara att när man möter Gud i tanken eller hjärtat så kan Han komma med frågor eller svar som man kanske inte vill höra, men Gud vet att det är det bästa för mig. Men som männsika man är så vill man inte att någon skall säga vad som är bäst för en eller hur man skall göra eller vad man har tänkt. Inför Gud kan man inte ljuga och jag vill inte ljuga inför Honom. Men jag är jag och jag har en liten plan på att jag skall kunna hålla hemligheter för Gud, att säga att man klara sig själv utan att inte behöva be om hjälp. Men haha vem försöker jag lura, jag tror personligen att ALLA behöver få hjälp avGud med både frågot och svar men vi är lite för stolta för att be om det Eller ta emot det. Det är synd, vi borde be mer om hjälp.
Detta är iallafall det jag villl dela med mig av ifrån mina ögon på hur jag känner för retreat, men jag vill råda dig till att testa själv innan du dömer det.
Det bibelord jag vill ge er är:
"JAG SKALL INTE LÄMNA ER ENSAMMA, JAG SKALL KOMMA TILL ER" - Johannesevangeliet 14:18
GUDS FRID TILL ER <3
