Januari 2018

 

 

Hej på er, ja det var ett tag sedan och det är jag medveten om. Vad säger man.

Förlåt och sedan skyller man på att det har varit mycket att göra. Jag har kommit underfund med att jag e rätt bra på att komma på med undanflykter, (jag tror det har med att gör att jag e lillasyster, det finns liksom i mina gener) Men allvarligt, vad har hänt sedan? Sjukligt mycket e svaret.

Vill ni veta allt?, En del kanske vill och en del av er kanske inte vill.

Men jag skall göra det enkelt för er, jag skriver lite om mycket för er och vill ni veta mer så får ni som kan gå in på min Instagram och kolla igenom alla bilder där så har ni en bildblogg. (finns det ens något som heter så? ingen aning)

Okej, låt oss börja.

Sista blogginlägget handlade om att jag fortfarande var kvar i Småland, alltså April…. En kort sammanfattning är att jag e klar med det projektet och att vi hann färdigt i tid. Jag skulle kunna använda hela inlägget och berätta grundligt hur det var och sådant men det e så mycket man kan skriva om sådan projekt, hur man utvecklas som person och hur man får lära sig att andas fast man blir irriterad och arg, men även hur glad man blir när det bara flyter på. Men gör jag det så kommer aldrig detta inlägg bli klart. Det var krävande och jag växer som människa, jag får lära mig att alla människor man möter måste man möta på dens sätt. Det gåt liksom inte att bemöta alla på samma sätt för ingen e den andra lik (vuxenpoäng till mig), det e svårt att anpassa sig så det funkar med alla personer man skall jobba med men det e nyttigt att förstå att man behöver ha tålamod och kanske inse att man inte kan vara som man vill hela tiden, dock viktigt att komma ihåg att inte tappa bort sig själv! Kan förklara hur jag menar i ett annat inlägg.

Efter att ha varit i Småland och jobbat med PWS så återvände jag till mitt vanliga jobb på  Aron Carlssons Åkeri i Norrköping. Där fick jag denna sommar testa på ett nytt jobb, jag skulle få köra truck på morgonen. AAAH, alltså med andra ord så skulle jag och en kollega sortera upp allt gods som kommer från Skåne, Göteborgs områden och Västergötland (ja inte så specifika platser skrivet jag vet, men ni fattar. Ställen utanför Östergötland).

Kort och gott börjar dagen med att man börjar jobbet kl 04:00 och läser igenom alla fraktsedlar och på bilen bil det står och sedan försöker man sortera upp allt pallgods så det går iväg med rätt bil. Ja ni kan ju tänka er att jag var nervös, ja jag kan köra truck och hittar väl någorlunda bra i Östergötland  men att göra allt det under tidspress och så, det blir kämpigt men även nyttigt. Man får liksom ett annat perspektiv på vad jobbet går ut på och en inblick i företaget. Skir kul när allt väl har landat och man har överlevt.

Så får du någon gång chansen att testa på något nytt på ditt jobb, ta den då för den som frågar tror ju på dig, annars hade personen inte frågat.

Hade en liten minisemster under tiden där, var till Varberg med 2 kompisar från Sveagänget, Grön och LInd. Husvagnssemester och det var så välbehövligt och skit kul. Vi badade i havet och det var kanske inte lika kul men annars var det en toppen semester. Men efter den lilla semester och en mer jobb fick jag feeling igen.

Jag har alltid haft en dröm för mig själv att komma upp till Kiruna, få se staden och få se gruvan. Men har liksom aldrig vågat att tänka högt på att faktiskt komma iväg, men efter den lilla semestern med dem små sköna bönorna så fick jag mod att tänka mer på resan, och så vart det! Jag och Grön slängde in madrasser i min gamla bil Forden och begav oss uppåt i landet. Till Stockholm och Uppsala. Som sagt en fantastisk resa!

Skämta, vi gjorde faktiskt hela min barndomsdröm sann, det var Höga Kustenbron, det var Umeå och Piteå, och Jokkmokk, Aitikgruvan, läger vid sjöar, tidiga morrnar, solnedgångar och uppgångar, Treriksröset, Kiruna, Abisko med utsikt över Lapporten, Norge vägar och valdag i Olso hann vi oxå med.

Det finns så mycket att skriva om denna resa, jag förde dagbok för varje dag och har inte läst den i helhet vilket jag känner just nu i skrivande stund att jag borde göra snart men jag skall hålla lite på det, jag kanske kommer skriva en dag här på bloggen så ni får vara delaktiga i resan. Det e svårt att beskriva vad som var bäst med resan, kanske var det alla platser vi fick se, kanske var det att göra den tillsammans med Grön eller kanske att bara får göra det som alltid har känns som en dröm, och nu vart det liksom verklighet. Jag tror nog inte att Grön hade samma åsikt som jag har angående Kiruna, för vi delade liksom inte samma dröm där och där av gör det liksom svårt för mig att verkligen berätta och förklara allt om resan för det är ju en personlig resa med drömmar och förväntningar, och känslor e svårt att skriva så andra förstår.

Resan var bra, den gav mig chansen att våga drömma om mer resor.Den gav mig insikt att vill man, så kan man! (beroende på vad man vill) Men för mig, så var det att jag kan, att jag klarar mig att pusha mig genom något som kan vara lite läskigt eftersom att tryggheten i det man inte vet något om kanske inte behöver vara omöjligt utan nyttigt. Ja det var skrämmande att vara så långt ifrån folk man känner, vad hade vi gjort om bilen hade gått sönder i Norge, vem ringer man. (jag kan inte norska) Att testa leva begränsat med en kylväska som ända matskåpet, planeringen om man skall bada i en älv eller en sjö. Båda alternativen var kalla… Men att få leva så begränsat har gjort att man på något sätt inser att man inte behöver allt man har. Så resan var på alla sätt nyttig och viktig. För jag tror att jag växte som person under resan och samtalen  med Grön, min vän som man kan säga allt till även saker som man kanske inte har velat säga. EN BRA VÄN!!

Ja bra sammanfattat där på min och Gröns bilsemester. TACK!!

Ehm ja, jag kom tillbaka till ett nytt jobb för PWS efter bilsemestern, denna gång var det Nykvarn, och jag det är okej att inte veta vart det ligger för det visste inte jag heller, det ligger iallafall bredvid  Södertälje. Ett kort projekt på typ 1 månad och lite mer, under denna månad sprang jag även Lidingöloppet och började umgås med en kille från Uppsala.

Ja vad säger man, kul och faktiskt inte så krävande som tidigare PWS jobb, utan detta projekt var upplagt på ett annat sätt så det var kul och gick bra. LIka så med den däriga killen från Uppsala.(vi e nämligen i ett förhållande nu).

Ehm alltså jag hade ju faktiskt lite mer semester efter Nykvarnprojektet, (haha känns som att det e det ända jag har gjort förra året var att ha semester mellan alla jobb; vilket e sant)

Jag satte mig på ett flygplan för första gången i mitt liv tillsammans med Lind och 30 andra resenärer till en resa till Israel för att sakta men ändå ganska grundligt gå igenom hur Jesus vandrade genom Israel och vad Han gjorde för under. En fantastisk resa på många sätt och vis, rekommendera stark andra att göra samma resa eller liknande åtminstone, man får mycket lärdom av historien.

Nej vet ni vad nu skall jag ge mig och avrunda detta inlägg och hoppas att ja nu kommande veckor kan skriva lite oftare.

Var rädda om er och ha det så bra så hörs vi kanske snart igen.  



 

 

Kommentera här: